Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Mammans stress kan ge barnen autoantikroppar

Kvinnor som upplever stress och svåra livshändelser under graviditeten får oftare barn som har autoantikroppar mot de insulinproducerande cellerna i navelsträngsblodet. Autoantikropparna överförs från  mamman till barnet men om de är till skada eller nytta för barnet är det ännu ingen som vet. Iakttagelserna, som är ett resultat av DiPiS-forskningen, reser flera viktiga frågor vilka återstår att besvara.

En fråga som väntar på svar är på vilket sätt den blivande mammans oro och stress under graviditeten bidrar till att det bildas autoantikroppar.
- Mekanismerna bakom och betydelsen av att känslomässiga upplevelser ger upphov till autoantikroppar är till stora delar okända, förklarar DiPiS studiesamordnare Barbro Lernmark och tillägger.
- Men iaktagelserna kan vara ytterligare en bit i det stora pussel vi försöker lägga för att förstå vilka omgivningsfaktorer som ligger bakom att barn insjuknar i typ 1 diabetes.

Vanligare bland oroliga

1,7 procent av barnen till kvinnor som hade rapporterat mer oro än vanligt under gravditeten eller svår livshändelse hade autoantikroppar. Den oro kvinnorna hade känt kunde gälla att barnet skulle vara sjukt eller inte överleva förlossningen. Exempel på en svår livshändelse var en allvarlig olycka i familjen. Motsvarande siffra bland barnen till kvinnor som inte hade varit mer oroliga än vanligt var 1,3 procent. Skillnaden mellan grupperna kan synas liten men den är tillräckligt stor för att vara statistiskt säker, det vill säga den beror inte på slumpen.
Forskningsresultaten kommer från blodprovet som togs i navelsträngen vid förlossningen och analyser av de svar nästan 21 000 mammor i DiPiS gav i de frågeformulär de besvarade ungefär två månader efter förlossningen.

Skadar eller skyddar

Bland de kvinnor som hade känt stark oro för att barnet inte skulle överleva förlossningen och dessutom fick barn som har riskgener för typ 1 diabetes hade tre procent av barnen, mer än dubbelt så många autoantikroppar i navelsträngsblodet som genomsnittet.
- Det verkar som om det är den riktigt svåra oron som ger störst utslag men hur kopplingen till riskgenerna ser ut vet vi inte, kommenterar Barbro Lernmark.
Autoantikropparna hos den nyfödde som överförts från mamman försvinner i regel efter en tid. Vilken betydelse detta eventuellt har på längre sikt är en annan fråga som väntar på svar.
- Vi vet inte om de är till skada eller kanske till nytta. Det finns undersökningar som antyder att de ökar risken för typ 1 diabetes medan andra undersökningar hävdar att de skyddar mot sjukdomen. Vi fortsätter att följa DiPiS-barnen för att försöka ta reda på vilken roll de tidiga autoantikropparna spelar, säger Barbro Lernmark.